Hej då min ängel❤

I onsdags gick jag och la mig med ångest och rädsla. Det som vi kämpat så för i över två år skulle jag avsluta när jag vaknade upp nästa morgon:(

Ställde kl på 6.00 men vaknade innan klockan ringde. Hjärtat slog i 190 när jag öppnade tabletterna och säkert i 290 när jag förde upp dom mellan benen.
Gick och la mig igen med tron om att kunna somna om en stund men ni kan ju alla gissa hur det gick.
På pappret från kliniken stod det att det brukar ta 3-6 timmar innan allt sätter igång och att man helst inte skulle vara ensam.
Åh här ligger jag helt ensam hemma hos mina föräldrar och bara hoppas att jag inte ska förblöda, svimma eller dö av smärta. (Googlar ju lite för mycket ibland tyvärr)
Min syster hör dock av sig typ en gång i timmen för att kolla att jag är ok.

Klockan blir 9, 10, 11, 12, 13 och ingenting händer. Har lite kraftigare "mensvärk" än vanligt men annars känner jag ingenting.
13.30 kommer min mamma hem och säger att jag kanske ska testa att röra lite på mig så kanske det kommer igång.
Jag går ner för trapporna, går typ 50 m och upp för att hämta min brors hund när jag känner att nu måste jag nog gå på toa.
Väl där räcker det att jag sätter mig ner så kommer allt ut. Hinnsäck, blod och min älskade lilla bebis. Det gick inte ta miste om vad som var vad.

Det ögonblicket kommer jag aldrig att glömma❤

Har fortfarande som mensvärk men blöder i stort sett bara när jag går på toa.
Har återbesök på kliniken om två veckor för att se så allt se bra ut, sen blir det att börja planera för nästa försök.
Men fram tills dess blir det att bara vara och ta hand om varandra.

Kram på er och tack för ert stöd❤





It's over:(

Var hos min gynekolog i Stockholm på morgonen och sen hos Linné på eftermiddagen och båda bekräftade det vi upptäckte igår:(
Hjärtat har slutat slå och embryot har slutat växa. Om man ser till hur stort det var idag var det ungefär 1 vecka sen det dog, ungefär 2 dagar efter vårt ultraljud där vi såg hjärtslag.
8 veckor fick jag va gravid:(

Igår grät jag nog konstant hela dagen, helt sjukt vad man ska behöva gå igenom. Kan det inte räcka nu?
Idag har jag mått ok och efter gårdagen hade jag förberett mig på vad resultatet skulle bli.

Eftersom jag inte fått någon blödning så ska jag imon med hjälp av tabletter - cytotec försöka framkalla en blödning.
Har läst massa mardrömshistorier om de där tabletterna och är livrädd för hur ont det kommer att göra.
Men måste få ut det så att man kan få gå vidare:(

Jag måste ge en stor eloge till båda Linné och min gynekolog i Stockholm. De har varit helt underbara i det här och verkligen tagit hand om mig på bästa sätt.
Den största elogen av alla ska dock S ha som varit med mig i Uppsala och på Linné hela dagen idag när min sambo inte är i stan. Från att ha träffats på ett forum på familjeliv till att sitta vid min sida hos Linné är otroligt stort. Tack för att du finns och alltid erbjuder dig att ställa upp❤


Fan helvetes jävla skit

Eftersom jag varit så nojjig gick jag hade jag bokat ett ultraljud hos min gynekolog i Stockholm.

Han kunde inte hitta något hjärtslag så nu är det väl över för denna gång:(
Ska tillbaka imon och dubbelkolla men hur stor är chansen lixom...

Hopp då blir det att börja om:(

FAN!!!!


Tick tack tick tack

Äntligen är det över, herregud vilken dag!
Det var lite svårt för henne att mäta ordentligt då "den" låg och tryckte mot "väggen" men hjärtat slog fint och allt såg bra ut:)
Fick med ett kort men kan väl inte säga att jag ser så mycket mer än en prick:)

Beräknad förlossning blir 29 oktober. Nästan samma dag som jag var beräknad till men jag kom en vecka för tidigt:)

Första av många delmål avklarat, nästa bli att klara sig till v 12:)

Nu ska man hitta nått ställe att skriva in sig på, södra bb var fullt så det får bli någon annanstans. Förslag runt söder?


Nervös...

Nu är det 4 timmar kvar å jag e sjukt nervös=(
Att ruva är ju ingenting mot det här. Jag vet att jag fått positivt på alla tester och att det borde vara någonting därinne men ändå så är det sjukt jobbigt.
Symtom existerar inte så det är nog mycket därför jag är så nojjig.
Men men det finns ju inget jag kan göra för att ändra resultatet av det som vi kommer se idag, så nu ska jag bara försöka härda ut några timmar till och är det ett liv där inne hoppas jag att jag kan få njuta av att faktiskt vara gravid=)
 
Lovar att uppdatera er i eftermiddag!
 
Håll alla tummar ni kan för oss nu=)

Inga symtom

Har nu gått in i vecka 7 (6+2) och symtomen lyser med sin frånvaro. Önskar att jag kunde få känna någonting men det verkar inte min kropp tycka. Har iofs inte känt av hormonerna under behandlingarna heller men nu är det en annan sak.
Går och tänker att progesteronet håller tillbaka mensen och att jag inte märker om det skulle gå åt skogen.
Sen har jag ju tagit typ 4 gravtest haha och alla kan väl inte visa fel.
 
Kan inte nästa vecka gå jättefort så jag kan få det där ultraljudet överstökat.
 
Kom hem från Thailand igår efter en härlig vecka i solen. Skönt med lite ny energi och nu klarar jag mig nog till sommaren=)

Semester:)

I torsdags kom vi fram till Thailand och än så länge finns inget att klaga på.
Strålande sol, varmt i vattnet, fint hotell och god mat. Vad mer kan man begära:)

Idag överraskade vi mina föräldrar som inte hade en aning om att vi ens var i Thailand. Dom fattade ingenting när vi kom in på deras poolområde och frågade om det fanns plats för oss oxå:)
Sen lite senare berättade vi att vi äntligen fått ett plus och det bara brast för båda två❤

5+3 idag men jag har inga direkta gravidsymtom. Går nästan och önskar att jag kunde få må lite illa el ha ömma bröst så det känns att det är på riktigt.
Det enda jag kan tänka är att bröstvårtorna känns lite större.
Tog ett till gravtest idag och det visade 3+ så det kändes skönt iaf.
Jaja det är väl bara att tacka och ta emot om man slipper illamåendet.
Men nått litet kan jag väl få känna:)

Ska försöka att inte tänka så mycket och bara njuta av semestern, vi får se hur det går:)


RSS 2.0