Dagarna på BB

Har inte ens gått två veckor sen lillen föddes men dagarna på BB är som en dimma. Ska dock försöka sammanfatta dom:)

Lördagen spenderade jag i sängen, fick hjälp att ta mig upp och stödja lite på benen på kvällen. Hade ju kateter hela dagen och även natten till söndagen då det kändes tryggast med tanke på vad kroppen gått igenom.
Lillen var väldigt lugn, försökte äta lite då och då men annars sov han mest. Ammade liggande hela tiden på BB då det kändes obehagligt att ha han på magen då jag var väldigt öm.
Natten till söndagen ligger jag i min säng och tittar på honom, han sover i en egen liten säng bredvid min. 
Ser hur han vaknar och börjar fäkta med armar och att han kämpar för att få upp något. Väcker sambon som är helt väck och försöker få honom att fatta att han måste få upp han ur sängen så att han kan få luft. 
Känner hur paniken kommer särskilt när jag själv inte kan ta mig upp och hjälpa till. 
Sambon som knappt hållt ett barn innan försöker få upp honom mot axeln men går sådär. Säger till han om och om igen att han måste trycka på larmknappen så att vi får hjälp. Tillslut fattar han och bm är inne på 2 sek.
Hon lägger lillen på mage på sin arm och vips kommer fostervatten ut och han mår bra igen.
Det var inget man vill uppleva igen.

Sambon som är väldigt känslig mot lukter och liknande ska sen byta blöja. Bm är påväg ur rummet när jag viskar lite snällt till henne att hon kanske kan vara med och hjälpa honom:)
De är nu inne på toan på vårt rum och jag ligger i min säng. 
Bm verkligen asgarvar hela blöjbytet och jag hör hur sambon verkligen anstränger sig för klara av det då den här blöjan såklart innehåller massa svart klet/bajs:)
Tror det var lite tur att jag var sängliggande för han blev tvungen att ta hand om allt sånt här:)

Söndagen hände inte så mycket, fick hjälp att duscha och plåstret/förbandet togs bort runt snittet. Även katetern togs bort.
Fick in en gåstol som jag hade till stöd när jag tog mig mellan sängen och toan. 
Bm gjorde POX screening på lillen vilket såg bra ut. 

Måndagen träffade vi barnläkaren och lillen gick igenom utan anmärkningar. PKU blodprov togs senare av bm för att kolla massa ovanliga sjukdomar.
Jag får träffa en sjukgymnast och hon gick igenom bra saker att tänka på och lite tips/råd efter ett kejsarsnitt.
Den här dagen är lillen väldigt skrikig, han ammar och ammar men då inte mjölken runnit till blir han ju aldrig nöjd. Tillslut framåt kvällen ger vi han ersättning och då somnar han direkt.
Stackarn va hungrig:(

Tisdagen är det dags att åka hem. 
Sjukt läskigt men samtidigt skönt.
Innan vi åker passar vi på att väga honom då han varit så hungrig och mjölken inte runnit till.
Upp till 10% är ok att gå ner de första dagarna men han vägde nu 4080 g vilket är en nedgång på lite lite mer än 10%.
Så nu måste vi ge ersättning var 4 timma hela dygnet och sen kollar de vikten igen på återbesöket 2 dagar senare. 
Inte konstigt att han skrek så mycket, han måste ju varit jättehungrig.

Konstig känsla att lämna sjukhuset med en bebis, kändes lite som man lånat en bebis:)




1 vecka

Igår blev vår lille kille 1 vecka.
En vecka som man mest levt i nån bubbla och man vet inte riktigt vad som hände när.

Ska försöka sammanfatta första veckan någon dag så man har att titta tillbaka på.

I helgen har min familj varit på besök, vi har umgåtts på dagarna och sen har de bott på hotell på nätterna.
Nu har de åkt igen å fan vad jobbigt det är. Vill verkligen flytta tillbaka till Göteborg, hoppas min sambo fattar det snart. Orkar inte bo så här långt bort längre:(

Här kommer ett litet kort på lillen❤️


Första kortet är min mage 4 dagar innan förlossningen och andra kortet 1 vecka efter.
Vart tog den vägen:)




Förlossningen del 2

Nattpersonalen började med att undersöka mig, var då fortfarande endast öppen 4 cm.
Febern hade gått ner efter alvedonet men även denna gång gick hjärtljuden upp efter undersökningen.
Istället för ctg satte de en elektrod/sändare el vad det nu hette på hans huvud för att få bättre koll.
Låg kvar i sängen en stund men satte mig sen på pilatesbollen igen då det tog bort lite lite av smärtan i ryggen.
Värkarna kom nu konstant och var riktigt starka. Fick ingen paus alls imellan värkarna utan de avlöste varandra.

När klockan började närma sig midnatt och jag hade öppnat mig knappt 5 cm bad jag om att få EDA iaf. 
Narkosläkaren var på plats inom 10 min och vilken befrielse det blev.
Herregud jag var helt plötsligt som vanligt igen, kunde äta lite å bara titta på skärmen som visade mina värkar utan att känna någonting.

Eftersom EDAn kan slå ut ens egna värkar sattes värkstimulerande dropp in.
Fick även dropp med alvedon då jag fått tillbaka lite feber.

Tror nästa undersökning var runt 02.30 men ingenting hade hänt, fortfarande öppen 5 cm.
Kl 03.00 ökade vi värkdroppet något och vid 04.30 gjordes ny undersökning men inget händer trots starka bra värkar.
Bm ringer läkaren och kommer sen in och pratar med oss och frågar oss hur vi känner inför att avbryta förlossningen. Jag sa direkt att eftersom ingenting verkar hända så ser jag hellre att vi får ut bebisen än att det ska dra ut för mycket på tiden.
Vi (jag, sambon, bm & läkaren) kommer fram till att vi ökar droppet ännu mer och ger det en timma till. Har fortfarande inget hänt då så avbryter vi och förbereder inför kejsarsnitt.

Självklart har inget hänt när jag undersöks strax innan 06 så droppet stängs av och nu börjar en lång väntan. 
(Öppnade alltså mig ca 1-2 cm på nästan 12 timmar)

Eftersom bebisen fortfarande mår bra i magen har vi inte någon prio utan akutlarm går före.
Mellan 06-08.30 ligger vi bara och väntar, vet att sjukhuset fått in ett stort akutlarm och att operationssalarna inte får ockuperas.
Under den här tiden börjar bm som jobbade när vi skrevs in igen så hon tar över igen.

08.30 kommer narkosläkare och börjar förbereda mig, bm sätter in en kateter och sambon får byta om till operationskläder. Han är förövrigt hur nervös som helst vilket han försöker dölja för mig... Han lyckades inte särskilt bra:)

9.00 körs jag ner till operationssalen där hela teamet står redo. Jag får påfyllning av epidralen men när allt i stort sätt är klart kommer det såklart ett akutlarm som läkaren måste ta.
Här får jag ligga i en timma till och bara vänta, sjukt jobbigt!

Kl 10.00 är alla tillbaka och jag är nu bedövad från bröstet till fötterna.
Vilken sjuk känsla det var att känns när de drar och sliter i magen fast man inte känner någon smärta.
10.07 kom han ut och att höra honom skrika bakom skynket var en underbar känsla.

Fick se honom lite snabbt innan bm och sambon försvann in i ett rum bredvid.
De kom sen ut och jag fick upp honom på mitt bröst några minuter innan de tog upp honom på avdelningen och jag blev ihopsydd och flyttad till uppvaket.

Efter ca 2 timmar kom bm, sambon å lillen och hämtade mig upp mig till avdelningen.
Jag har nu fått tillbaka lite känsla i benen men tog nog nästan hela dagen innan allt var borta.

Att få ligga med honom på bröstet och bara titta på honom är en känsla som inte går att förklara❤️

Ja det blev en ganska utförlig berättelse men då kan man titta tillbaka på den när man glömt av hur det gick till:)


Förlossningen del 1

Igår kom vi hem från BB efter några dygn i en bubbla där dagarna flöt ihop och man inte hade koll på någonting.

Skrev ju att jag hade oregelbundna värkar natten till fredagen, inte starka på något sätt men ändå att man reagerade på dom.
På morgonen sen avtog dom och jag hade kanske max 1 i timmen.
Vid 15.00 kände jag hur det rann till och tog mig snabbt till toan. Där konstaterade jag snabbt att det var vattnet som gått. Samtidigt som jag sitter på toan får jag en riktigt stark värk som gör att jag nästan får hålla i mig i handfatet för att sitta kvar.

Tar mig ut till soffan och ringer Södra BB för att meddela läget. Efter lite frågor så kom vi fram till att vi skulle höras om en timme igen för att stämma av.
Känner hur värkarna tilltar och när det bara gått 30 min ringer BB upp och säger att det är platsbrist i hela Stockholm så att få in mig behöver jag komma in för undersökning så snart som möjligt.
Sambon hann komma hem och vända innan det var dags att åka in.

Strax innan 17 hade vi fått ett rum och jag fick ctg inkopplat. Låg i sängen en timma ungefär innan jag fick komma upp och röra lite på mig.
Gick med en sån där hög gåstol och värkarna blev bara starkare och starkare.
18.30 gjorde vi första undersökningen och då var jag 3-4 cm öppen. Hade även 37.8 i feber och då var det inget snack om att bli hemskickad igen utan blev nu inskriven och fick febernedsättande.

Ctg kopplades in igen, nu var bebisen hjärtljud lite höga. Detta enligt bm berodde på att hon varit inne och känt i öppningen och på huvudet.
Hade sen innan sagt att jag ville klara mig utan EDA så länge som möjligt. Då jag hade så sjukt om i ryggen valde att ha tens på ryggen och i varje värk hade jag den på en ganska hög nivå. 
Satte mig även på pilatesbollen vilket underlättade lite för ryggen.

Kl 21 tog nattpersonalen över och bm som vi haft fram tills dess sa att imorgon när jag kommer har ni säkert er bebis hos er.
Då svarade jag att ja det är ju många timmar kvar så det hoppas jag verkligen:)

Så fel vi hade...

Fortsättning följer...


Vårt mysiga rum:)

Äntligen!

Igår morse (15/2 10:07) kom han äntligen, det blev kejsarsnitt till slut efter att vi gemensamt kommit överens med bm och läkare att avsluta förlossningen. Berättar mer en annan dag.

En stor kille på 4570 g och 55 cm :)
Vi mår alla bra och återhämtar oss nu på BB några dagar.

Världens finaste❤️





AJ!

Nu är det nog på riktigt för shit va ont värkarna gör...

Förvärkar/värkar?

Nästan hela dagen igår hade jag ont i svanken, det gjorde ont att både sitta och gå. 
Framåt kvällen kände jag vad jag snabb kom till måste vara en värk av nått slag.
Det är svårt att förklara men det gjorde iaf ont i nedre delen av magen och varade ca 30-40 sek.
Dessa "värkar" fortsatte under hela natten fast väldigt oregelbundet. 
Måste somnat lite imellan för kan inte komma ihåg att jag var vaken hela natten.
Mellan 7-8 imorse började jag klocka värkarna och de kom med ca 10-12 min mellanrum. Skönt tänkte jag då kanske det äntligen sätter igång på riktigt men nej nej...
Från 8 fram till nu 13.00 har jag kanske haft 4 värkar:(
Hoppas inte det drar ut massa så att man får gå med det här flera dagar.

Ska nog ringa förlossningen under eftermiddagen å höra om man kan få komma in på en koll.
Vill bara veta att bebis mår bra där inne.



Fixerad 40+2

Var hos bm nu på morgonen för att lyssna på bebisens hjärta och det slog fint. 140 slag per minut.
Sen äntligen har den även fixerat sig, har nästan känt det de senaste dagarna då det varit ett mycket större tryck neråt och det har ilat och stuckit.

När jag var uppe och kissade vid 4 så såg jag att det var ljusrosa i trosskyddet och det kom även några strimmor blod när jag torkade mig. 
Sen när jag gick upp vid 8 kom det massa slem i nån rosa/röd färg även det.
Så skulle nog säga att slemproppen el delar av den kommit ut nu och det trodde även bm.
Det kan ju dröja ändå för bebisen att komma men jag hoppas vi börjar närma oss nu.

Nästa besök hos bm är på tisdag och då går jag in i vecka 42 (41+0).

BF idag

Men ingen bebis i sikte och inga känningar what so ever.
 
Kan fortfarande inte slappna av helt, får inte bort tankarna i mitt huvud att något kommer gå fel.
Känner ju rörelser och sparkar men kan inbilla mig typ 2 min efter värsta sparkarna/buffarna att jag inte känt någonting och det är inte är bra för mina nerver. Så nu får du faktiskt se till att komma ut snart!
 
100% avklarat iaf, måste ändå säga att de här månaderna har gått fort även fast man hållt på att bli knäpp många gånger.
 
 
Har ju inte haft så mycket att göra på dagarna så jag köpte lite garn och började virka vilket jag inte gjort på många år. Resultatet blev en liten filt=)
 
 

5 dagar till BF

Ja här springer dagarna iväg trots att jag inte gör något annat än väntar...

Idag var det dags för besök hos bm igen. Alla värden såg bra ut.
Blodtryck 125/80
Hb 144
Socker 4,7
Hjärtslag 145
Mage 37 (fortsätter ligga över medel)
Huvud ruckbart
Egentligen skulle det va 2 veckor till nästa besök men jag ville ha ett även nästa vecka så vi bokade in det. 
Behöver nog det för att lugna mina nerver när vi väl passerat bf.

Just nu känns det som att bebis kommer stanna kvar i magen ett bra tag till, men jag tycker det är dags nu:)
Jag har ju typ fått allt jobbigt så här i slutet också (halsbränna, ont i händerna/lederna, hemorrojer m.m) och det ser jag ju mer än gärna att det går över snart.



RSS 2.0