Dagarna på BB

Har inte ens gått två veckor sen lillen föddes men dagarna på BB är som en dimma. Ska dock försöka sammanfatta dom:)

Lördagen spenderade jag i sängen, fick hjälp att ta mig upp och stödja lite på benen på kvällen. Hade ju kateter hela dagen och även natten till söndagen då det kändes tryggast med tanke på vad kroppen gått igenom.
Lillen var väldigt lugn, försökte äta lite då och då men annars sov han mest. Ammade liggande hela tiden på BB då det kändes obehagligt att ha han på magen då jag var väldigt öm.
Natten till söndagen ligger jag i min säng och tittar på honom, han sover i en egen liten säng bredvid min. 
Ser hur han vaknar och börjar fäkta med armar och att han kämpar för att få upp något. Väcker sambon som är helt väck och försöker få honom att fatta att han måste få upp han ur sängen så att han kan få luft. 
Känner hur paniken kommer särskilt när jag själv inte kan ta mig upp och hjälpa till. 
Sambon som knappt hållt ett barn innan försöker få upp honom mot axeln men går sådär. Säger till han om och om igen att han måste trycka på larmknappen så att vi får hjälp. Tillslut fattar han och bm är inne på 2 sek.
Hon lägger lillen på mage på sin arm och vips kommer fostervatten ut och han mår bra igen.
Det var inget man vill uppleva igen.

Sambon som är väldigt känslig mot lukter och liknande ska sen byta blöja. Bm är påväg ur rummet när jag viskar lite snällt till henne att hon kanske kan vara med och hjälpa honom:)
De är nu inne på toan på vårt rum och jag ligger i min säng. 
Bm verkligen asgarvar hela blöjbytet och jag hör hur sambon verkligen anstränger sig för klara av det då den här blöjan såklart innehåller massa svart klet/bajs:)
Tror det var lite tur att jag var sängliggande för han blev tvungen att ta hand om allt sånt här:)

Söndagen hände inte så mycket, fick hjälp att duscha och plåstret/förbandet togs bort runt snittet. Även katetern togs bort.
Fick in en gåstol som jag hade till stöd när jag tog mig mellan sängen och toan. 
Bm gjorde POX screening på lillen vilket såg bra ut. 

Måndagen träffade vi barnläkaren och lillen gick igenom utan anmärkningar. PKU blodprov togs senare av bm för att kolla massa ovanliga sjukdomar.
Jag får träffa en sjukgymnast och hon gick igenom bra saker att tänka på och lite tips/råd efter ett kejsarsnitt.
Den här dagen är lillen väldigt skrikig, han ammar och ammar men då inte mjölken runnit till blir han ju aldrig nöjd. Tillslut framåt kvällen ger vi han ersättning och då somnar han direkt.
Stackarn va hungrig:(

Tisdagen är det dags att åka hem. 
Sjukt läskigt men samtidigt skönt.
Innan vi åker passar vi på att väga honom då han varit så hungrig och mjölken inte runnit till.
Upp till 10% är ok att gå ner de första dagarna men han vägde nu 4080 g vilket är en nedgång på lite lite mer än 10%.
Så nu måste vi ge ersättning var 4 timma hela dygnet och sen kollar de vikten igen på återbesöket 2 dagar senare. 
Inte konstigt att han skrek så mycket, han måste ju varit jättehungrig.

Konstig känsla att lämna sjukhuset med en bebis, kändes lite som man lånat en bebis:)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0