Förlossningen del 2

Nattpersonalen började med att undersöka mig, var då fortfarande endast öppen 4 cm.
Febern hade gått ner efter alvedonet men även denna gång gick hjärtljuden upp efter undersökningen.
Istället för ctg satte de en elektrod/sändare el vad det nu hette på hans huvud för att få bättre koll.
Låg kvar i sängen en stund men satte mig sen på pilatesbollen igen då det tog bort lite lite av smärtan i ryggen.
Värkarna kom nu konstant och var riktigt starka. Fick ingen paus alls imellan värkarna utan de avlöste varandra.

När klockan började närma sig midnatt och jag hade öppnat mig knappt 5 cm bad jag om att få EDA iaf. 
Narkosläkaren var på plats inom 10 min och vilken befrielse det blev.
Herregud jag var helt plötsligt som vanligt igen, kunde äta lite å bara titta på skärmen som visade mina värkar utan att känna någonting.

Eftersom EDAn kan slå ut ens egna värkar sattes värkstimulerande dropp in.
Fick även dropp med alvedon då jag fått tillbaka lite feber.

Tror nästa undersökning var runt 02.30 men ingenting hade hänt, fortfarande öppen 5 cm.
Kl 03.00 ökade vi värkdroppet något och vid 04.30 gjordes ny undersökning men inget händer trots starka bra värkar.
Bm ringer läkaren och kommer sen in och pratar med oss och frågar oss hur vi känner inför att avbryta förlossningen. Jag sa direkt att eftersom ingenting verkar hända så ser jag hellre att vi får ut bebisen än att det ska dra ut för mycket på tiden.
Vi (jag, sambon, bm & läkaren) kommer fram till att vi ökar droppet ännu mer och ger det en timma till. Har fortfarande inget hänt då så avbryter vi och förbereder inför kejsarsnitt.

Självklart har inget hänt när jag undersöks strax innan 06 så droppet stängs av och nu börjar en lång väntan. 
(Öppnade alltså mig ca 1-2 cm på nästan 12 timmar)

Eftersom bebisen fortfarande mår bra i magen har vi inte någon prio utan akutlarm går före.
Mellan 06-08.30 ligger vi bara och väntar, vet att sjukhuset fått in ett stort akutlarm och att operationssalarna inte får ockuperas.
Under den här tiden börjar bm som jobbade när vi skrevs in igen så hon tar över igen.

08.30 kommer narkosläkare och börjar förbereda mig, bm sätter in en kateter och sambon får byta om till operationskläder. Han är förövrigt hur nervös som helst vilket han försöker dölja för mig... Han lyckades inte särskilt bra:)

9.00 körs jag ner till operationssalen där hela teamet står redo. Jag får påfyllning av epidralen men när allt i stort sätt är klart kommer det såklart ett akutlarm som läkaren måste ta.
Här får jag ligga i en timma till och bara vänta, sjukt jobbigt!

Kl 10.00 är alla tillbaka och jag är nu bedövad från bröstet till fötterna.
Vilken sjuk känsla det var att känns när de drar och sliter i magen fast man inte känner någon smärta.
10.07 kom han ut och att höra honom skrika bakom skynket var en underbar känsla.

Fick se honom lite snabbt innan bm och sambon försvann in i ett rum bredvid.
De kom sen ut och jag fick upp honom på mitt bröst några minuter innan de tog upp honom på avdelningen och jag blev ihopsydd och flyttad till uppvaket.

Efter ca 2 timmar kom bm, sambon å lillen och hämtade mig upp mig till avdelningen.
Jag har nu fått tillbaka lite känsla i benen men tog nog nästan hela dagen innan allt var borta.

Att få ligga med honom på bröstet och bara titta på honom är en känsla som inte går att förklara❤️

Ja det blev en ganska utförlig berättelse men då kan man titta tillbaka på den när man glömt av hur det gick till:)


Kommentarer
Postat av: nightrose

Visst är det en konstig känsla när de drar i en sådär?? :)
Men oj vad olika det är! Jag hade lille D på bröstet hela tiden medan de sydde ihop mig. Sen så fick han följa med på uppvaket. Min bm sade att under inga omständigheter om båda mådde bra skulle vi skiljas åt.
Vet att det är flera som fått höra samma samt flera som haft det som du.


Fin förlossningsberättelse!! Jobbigt för er att behöva vänta! Men det bästa fick ni ju i er famn! Så iaf vi glömmer bort mycket av det "jobbiga". Resultatet är ju det bästa! ! ♥♥♥

Grattis ännu en gång! Han är superfin!

2014-02-20 @ 16:09:49
Postat av: Linda

Intressant att läsa er berättelse och fantastiskt att han äntligen är här nu.
Kram

2014-02-22 @ 17:10:05
URL: http://meumvita.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0