Ambulans - barnakuten

Ja torsdagskvällen blev inte riktigt som vi tänkt oss. 
Vi skulle precis gå och lägga oss, sambon bytte blöja på skötbordet och jag var på toa. 
När jag kommer in i sovrummet frågar sambon mig om han brukar göra så här. 
Ser då lillen som ligger och flaxar med armarna på skötbordet och kippar efter andan.
Sambon står lugnt och försöker sätta på den nya blöjan. 
Va fan skit i blöjan, spelar roll om han kissar el bajsar!
Får upp han och försöker få han upprätt så att kan få luft igen men han är nästan helt igentäppt i både näsa och hals. 
Stackarn kämpar och kämpar, börjar rinna lite från ögonen och är alldeles röd men efter en stund börjar det släppa.
Under tiden ringer sambon 112 får att få lite råd vad vi ska göra och blir kopplad till en sjuksköterska som ställer massa frågor och går igenom vad som hänt.
Hon bestämmer sig trots att han nu är lugn och andas bra igen att skicka ut en patrull som kollar till honom.
Ambulansen dyker upp strax innan tolv, de kollar inte så mycket mer än tempen i lägenheten men vill ta med honom in till barnakuten på SÖS så att en läkare får göra en bedömning.
Så det blir till att ta på oss och honom och hoppa in i ambulansen. Jag och lillen åker ambulans medans sambon följer efter med vår bil så att vi tar oss hem sen.
Väl i ambulansen kollar de puls och syresättning och det såg bra ut.
Vi bor ju nära SÖS så resan dit tar bara några minuter. 
Först träffar vi en sjuksköterska som tar temp, vikt och kollar syresättningen igen.
Sen kommer läkaren efter nån kvart.
Vi får berätta vad som hände igen och läkaren säger att det låter som att när han kämpat med magen har det kommit upp spy i både hals och näsa vilket gjort att han fått lite panik och börjat flaxa med armarna.
Detta var vanligt hos spädbarn då de inte riktigt har koll på hur man hanterar sånna situationer.
Hade det varit ett krampanfall skulle han inte varit kontaktbar och man hade sett skillnad på ögonen.
Han lyssnade på hjärtat och lungor men hittade inget konstigt utan konstaterade att det va till största sannolikhet ett spädbarnshyss som han kallade det.

Hade ju inte riktigt räknat med verken ambulans el akuten när vi ringde men samtidigt var det skönt att de tog de på sånt allvar och att vi fick kollat upp honom ordentligt.

Kan ju säga att man sov ju inte jättebra den natten utan man kollade ju så att han andades konstant.

(Vad som fortfarande snurrar i mitt huvud är dock vad sambon gjort om jag inte varit hemma el typ duschat. Hur länge hade han fått ligga på skötbordet kippandes efter andan innan han fattade att något var fel.... )

Kommentarer
Postat av: Julia

Vi har redan åkt in tre gånger till akuten och P är bara två månader. Två av gångerna har vi blivit inlagda så jag tror verkligen att man ska gå sin känsla och hellre åka in en gång för mycket. Skönt att ni fick lugnande besked!

Svar: Ja det känns skönt att man kan åka in och att de tar en på allvar.
Vad har hänt när ni behövt åka in?
Kram
varvagtilldig.blogg.se

2014-03-15 @ 17:57:40
URL: http://Komhitpyret.blogg.se
Postat av: Linda

Usch va läskigt. Jag är livrädd varje dag att H inte ska andas när jag inte tittar på honom hela tiden. Och då har det ändå inte hänt något som kan skapa oro. Hoppas det inte händer fler ggr.
Kram

Svar: Jag hoppas vi slipper uppleva det fler gånger, man har ju blivit väldigt mycket mer nojjig nu efter och vill gärna kolla till honom hela tiden.
Dagarna har man ju koll men nätterna...
Att man aldrig kan få slippa oron.
Kram
varvagtilldig.blogg.se

2014-03-15 @ 21:00:05
URL: http://meumvita.blogspot.se
Postat av: Sussie

Usch vännen!!! Vad läskigt! Hoppas verkligen inte det händer igen. Skulle själv ha sjukt svårt att slappna av efter en sån incident. Det är ju ens värsta mardröm att dom små slutar andas. Massor med kramar


Svar: Nä det får vi verkligen inte hoppas! Efter det hände vågar man ju knappt lämna honom för att gå på toa, men tyvärr funkar det ju inte i längden.
Hoppas vi kan ses i veckan. Kram
varvagtilldig.blogg.se

2014-03-15 @ 23:46:18
Postat av: Julia

Första gången var P rosslig och då trodde läkaren att han hade satt mjölken i halsen och vi fick åka hem direkt.
Andra gången åkte vi in för att han inte åt och var lite slemmig. Den gången blev det ambulansfärd från Danderyd, där vi sökte, till Astrid Lindgren där han senare opererades för inklämt ljumskbråck. Tredje gången åt han dåligt och hade lite lite hosta. Det visade sig vara det vidriga RS-viruset. Vi blev kvar 8 nätter på sjukhuset den gången. Vi har verkligen försökt att skydda honom från att inte bli sjuk. P har inte ens varit inne på Ica, men nånstans blev han smittad ändå. Nu är han frisk igen. Det enda som vi märker av är att han fortfarande är liten, men det är ju inte så konstigt med tanke på vad han har varit med om.
Jag börjar tro att man har någon inbyggd funktion som säger till när man behöver agera eller inte. Ta hand om er!
Kram

Svar: Usch han har inte haft en lätt start i livet.
Man tycker att man skyddar dom men på något sätt lyckas de ändå bli sjuka. Jag hoppas vi klarar oss från virus ett tag till men man kan ju aldrig vara säker.
Är han 2 mån nu?
varvagtilldig.blogg.se

2014-03-17 @ 01:42:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0