Lite bakgrundshistoria

Jag slutade med p piller i januari 2011 och vi tänkte då att vi inte skulle försöka bli med barn direkt utan vänta tills April/Maj med att börja på riktigt.


Tänkte att då hinner kroppen stabilisera sig lite och mensen hinner komma igång. Vet också att vi flera gånger sa att det är bra att vänta för då riskerar vi inte att få ett barn i december, vilket så här i efterhand inte spelar någon roll alls. Hade någonstans i bakhuvudet att det nog inte kommer gå så lätt som man trott men hade då aldrig i min vildaste fantasti trott att de skulle gå till IVF.


Månaderna gick och mensen uteblev och i juni tog jag kontakt med en gynmottagning för att få göra ett ultraljud bara för att se att allt såg ok ut.
Fick tjata mig till det för i vanliga fall bör man försökt ett år innan man får hjälp.


Väl där tyckte läkaren att det såg ut som att jag kunde ha PCO men att vi skulle avvakta till efter sommaren och se om mensen kommer igång. Sen sa han till mig att gå inte hem och googla PCO nu för då kommer du bara bli orolig och det kommer sätta massa griller i huvudet på dig.


Jag han typ utanför dörren innan jag googlade upp vad PCO var och ja sen kändes ju ett barn väldigt långt bort.


Sommaren gick utan någon mens och väl i augusti fick jag komma tillbaka till kliniken. Vi kom fram till att vi skulle testa med pergotime, en hormonbehandling i tablettform som skulle hjälpa äggen på traven. Äntligen skulle jag få börja!


Fick först ta tabletter för att framkalla mens och när mensen kommit enkel dos av pergotime i 5 dagar. Var på ultraljud 2 gånger efter det men kroppen hade inte reagerat alls på tabletterna.
Vi körde på direkt igen och testade den här gången med dubbeldos pergotime, men ingen reaktion den här gången heller.


Hopp vad gör vi nu då?


Läkaren tyckte att vi skulle förbereda alla papper för en ev IVF då kön till betald IVF genom landstinget var och är väldigt lång. Både jag och min sambo fick lämna massa blodprover och min sambo fick även lämna spermaprov.
Spermaprovet såg bra ut så det va ju en lättnad.


Alla prover och papper är nu klara och skickas till Karolinska i Huddinge och vi får ett ködatum från den 9 december. Kön är dock nästan 12 månader lång och att bara gå och vänta i 12 månader känns långt ifrån kul så vi kommer överens med vår läkare att vi ska få försöka oss på hormonsprutor i svaga doser och se om det kan hjälpa.


2012

1)
Januari
50 IE puregon i 7 dagar
En stor fin äggblåsa på 19 mm
Helt otroligt skönt att äntligen få en reaktion på att kroppen fungerar. Trots ägglossning tog det sig tyvärr inte.

2)     
Februari
50 IE puregon i 10 dagar
Insemination när äggblåsan var 22 mm
Mens 14 dagar senare

3)     
Mars
50 IE puregon i 11 dagar
Ägglossningspruta
Insemination när äggblåsan var 22 mm
Mens 14 dagar senare

4)     
April

50 IE puregon i 11 dagar
Äggblåsa på 19 mm
Ägglossning men mensen kom som en klocka 14 dagar senare

De första 3 gångerna va rätt lugnt när mensen kom men nu sista gången då kändes som att man verkligen gick in i väggen.


Verken jag eller min sambo trodde att vi skulle behövt utnyttja IVF men nu ville jag bara köra igång direkt. Ringde vårdgarantin och sa att vi inte orkade vänta längre och att vi tar risken att få göra behandlingen utanför stockholm.
Önskade CVL kliniken i Uppsala då jag hört mycket bra om den och 2 dagar senare fick vi kallelse från just den kliniken.


I maj var vi där på vårt första infomöte och nu i juli sätter vi ingång med alla hormoner för att sen förhoppningsvis plocka ut massa ägg i början av augusti.


Det ska väldigt spännande och skönt att börja men samtidigt är jag sjukt rädd för att det inte kommer fungera.


RSS 2.0